Del 1
Vi kan börja från den stunden då jag kånkade på min enorma väska, som var fylld med i stort sätt alla mina saker. Bara det nödvändigaste som jag inte kan klara mig utan och var tvungen att ha nära till hands. Jag kom äntligen ner för trappen så pass att jag kunde sträcka mig och putta upp dörren till mitt rum med ena foten och kunde snubbla in i mitt nya rum. det slutade med att jag låg på min väska på golvet och tog ett djupt andetag.
"Visst som du vill, jag kan också den leken." muttrade jag för mig själv.
Jag ställde mig upp med ett hårt grepp om väskan med båda händerna och lyfte upp den på min dubbelsäng med en ljudlig duns. Väggen fick agera stöd när jag lutade mig bakåt och tog ännu ett djupt uppfriskande andetag. En svettpärla letade sig ner över min panna, den torkade jag snabbt och bestämt bort med min huvtröjas ärm. En strimma av foundation följde med svettpärlan och lämnade ett brun bieget avtryck på min, så klart, mörka huvtröja.
"Fan farsan kommer lacka sönder." Sa jag till mig själv medan jag samtidigt drog ner dragkedjan för att byta till någonting annat jag hade med.
Huvtröjan landade i en hög på golvet och fick det att verka ännu mindre än det verkligen var. Ingenting föll mig riktigt i smaken så jag fick nöja mig med linnet jag redan hade på mig. Precis när jag slutat rota runt i min enorma väska så hör jag knackningar mot fönstret. Jag kollar upp och där står pappa och hukar sig ner.
"Kom upp och bär, allt måste in vet du!" skrek han genom det relativt tunna glaset på fönstret.
Lat som jag var övervägde jag att bara falla ner på sängen bredvid väskan och slöa, men sen kom jag att tänka på att det vore riktigt egoistiskt av mig eftersom pappa då skulle vara tvungen att bära allting ensam. Vi hade inte hunnit bekanta oss med området och människorna i kvarteren runt omkring än så vi hade inte någon som riktigt kunde hjälpa oss med att flytta in. Trappen knarrade när jag sprang upp för den. När jag kom ut var jag nära på att springa rakt in i pappa som kånkade på en tung låda med texten KÖK på ovansidan av den. ''Det är bara att du bär snuttan, vi är snart klar'' säger han och nickar bak mot släpet på vägen någon meter bort som fortfarande var fyllt med flyttlådor. Jag sprang ut genom dörren och ner för trappen till gårdsplanen där bilen stod parkerad, jag grabbade tag i närmaste låda jag fick tag i och började bära den uppför trappen och in till vardagsrummet som var precis till höger när man kom in genom dörren och in i hallen. Det tog hela kvällen och innan vi hade hunnit bli klar hade redan alla runt om kring oss somnat och sov som stockar i husen längst gatan.
Det var så mycket nytt och så mycket som var annorlunda här, huset luktade inte som hemma än. Det luktade som någon annans hus, nog för att vi inte hunnit gå in huset än så att det luktade som oss och kändes som hemma. Jag längtade tills jag fick känna den tryggheten igen, tryggheten att bo kvar och inte behöva flytta när som helst och knappt våga packa upp mina lådor. Mina flyttkartonger stod staplade i bortre hörnet av rummet, det var fyra långa staplar med kartonger pallade på varandra från golvet till strax nedanför taket. Såg nästan lite lustigt ut med mina gamla nötta kartonger som fortfarande kunde avslöja en liten rosa nyans, trotts att de var så nötta och välanvända, blandade med relativt nya banankartonger som vi hämtade från Coop’s baksida innan vi flyttade. Mina rosa flyttkartonger hade jag fått i ’present’ av pappa när jag fyllde fyra och vi skulle flytta för första gången när jag var så stor att jag kunde packa saker själv. På den tiden förstod jag nog inte meningen bakom att flytta, jag tänkte nog att vi skulle komma tillbaka om någon dag eller så, inte kunde vi åka och lämna vårat hem? Med tiden insåg jag ju att vi inte lämnade vårat hem utan vi bytte och skapade ett nytt hem. Ett nytt hem med nya möjligheter och nya mål, inget som det vi haft tidigare på andra ställen.
Det här var inget annorlunda för mig, jag brukade ligga vaken och tänka på olika flyttar och alla platser som jag och pappa har lämnat bakom oss på våran resa mot det perfekta hemmet för oss båda. Flera nätter brukade glida förbi när jag bara låg på rygg och tänkte, det kunde gå från att jag låg och räknade prickar i taket, det var för det mesta gjort i trä, till att jag var någon helt annan stans. I alla fall kändes det så ibland. Jag poffade bort till andra platser som jag för längesen borde ha förträngt i minnet men på något sätt mins små delar av, till personer som jag träffat som liten som jag kommer ihåg lite grann av men inte helt och hållet, till händelser som var halvt utsuddade av tiden och allt som hänt efter och liknande saker som blandats ihop och skapar nya minnen. Det var egentligen bara som ett otydligt mönster, som en oljemålning eller ett dimmigt landskap. Inga skarpa linjer inga skarpa minnen att så var det precis utan det var suddigt och allt flyter någorlunda ihop med allt annat och skapar en otydlig gegga av minnen, personer, känslor och händelser allt på samma gång.
Efter ett tag så känner jag hur mitt huvud bara sjunker ner i kudden och blir tyngre och tyngre, nästan overkligt tungt kändes det. Sen blev allting svart och jag gled in i nattens tystnad med långa djupa andetag.
Del 2
Nu har vi skippat några veckor i tiden och det har inte hunnit hända någonting speciellt under den tiden. Nu hade det blivit sen augusti och jag skulle börja på en ny skola igen. Vid det här laget hade jag redan tappat all sorts spänning och nervositet över att träffa nya människor och vara på en ny platts, rätt tråkigt men det var så det var, jag hade blivit van. Jag hade inget speciellt att säga om klassen, det var en helt vanlig klass med busiga, lekfulla pojkar som sprang runt och brottades på skämt och två sorters flickor; den lekfulla naturliga typen som levde i barndomen så långe dom kunde, och dom fnittriga 'coola' flickorna som smyg drack energidryck och använde smink till vardags. Jag var en liten blandning av båda tror jag, men ändå inte någon av dom heller. Jag hatade att vara ute och leka och bete mig som ett barn men jag var inte heller en sån som bar att och pratade skit och försökte vara cool med de andra tjejerna. Jag var ett mellanting och ett ingenting.
Lägligt nog så skulle vi på en klassresa till någon läger gård vid havet precis i början av terminen, lärarna och pappa nickade i kapp om att de tyckte att det var ett utmärkt tillfälle för mig att lära känna klassen och bli en del av kompisgängen. Jag å andra sidan var inte lika övertygad. Jag parades ihop med fyra andra tjejer och fick veta att vi skulle dela stuga och alltså bo tillsammans den följande veckan, laga mat, diska, städa och fixa. jag fick fram ett halvt tvekande ''yey!'' till svar på det men tänkte bara 'suck'.
Det blev snart klart för mig att dessa människor var antingen falska eller omogna, då menar jag alla jämnåriga jag hittade på stället, med vissa undantag. Jag lyckades skaffa två stycken vänner som då så klart blev rätt nära vänner och som jag umgicks större delen av min tid med. Dock hade jag kvar kontakten med min nära vän från förra stället jag bodde på och henne träffade jag så fort jag fick chansen till det. Vi brukade kalla varandra för systrar trots att vi inte var på något sätt besläktade med varandra, inte vad vi visste i alla fall. Hon kändes som en syster, det var därför jag kallade henne för det. Vi kunde bråka men det gick inte en dag utan att vi pratade med varandra, så var det när jag bodde i samma stad som henne och vi gick på samma skola. Men ju längre tid det gick så gled vi isär mer och mer och förändrades så mycket att vi knappt kände igen varandra längre.
Sista gången som jag träffade henne så sov jag över hemma hos henne. Vi kom på att vi kunde träffa en av hennes vänner som också bodde i närheten, och det var det vi gjorde. Vi gick dit och satt där i någon timme, det var en rätt pinsam stämning i rummen då alla bara satt på kompisens sängkant och blickade ut i rummet, så fort man fick ögonkontakt så vek man av med blicken igen. Rätt barnsligt när jag tänker efter, sen gick vi i alla fall tillbaka hem till henne och hade en filmkväll med popcorn som vi hade hittat längst in i skafferiet i köket.
Jag flikade in på den där händelsen för att den senare kommer att bli rätt viktig för att veta om, tror jag. Samtidigt som jag förlorade kontakten med den som varit min närmaste vän i då tre år så fick jag bättre och bättre kontakt med hennes kompis som vi var hos sista gången som vi hade träffats. Vi blev vänner och bara tightare och tightare, hon blev som en tredje syster eftersom vi alla tre brydde oss om varandra så mycket.
Del 3
Eftersom att dom bodde i en annan stad så var det SMS kontakt eller dator kontakt som gällde när man skulle få tag i dom.
Jag spenderade mer och mer tid framför skärmen för varje vecka som gick. Jag började hålla mig undan från folket som bodde här och drog mig bort från farsan. Man kan nog säga att jag drog mig bort från den jobbiga verkligheten. Framför datorn kunde jag på något sätt känna en frihet och en trygghet som jag inte känt i verkliga livet på väldigt länge och jag kunde visa mig från min bästa sida. Jag gick med på fler sidor på internet och hade rätt så snart byggt upp ett helt nytt liv med nya människor via internet.
Jag var inte helt undangömd när jag tänker efter, jag hade Cicci, en vän som jag bodde lite mer än ett kvarter ifrån som jag träffade då och då som även gick i samma klass. Hon var den som någorlunda såg till att jag inte satt helt instängd framför datorn hela dagarna och fick mig att vilja gå ut och göra saker och få frisk luft.
Det kändes mer och mer som om dagarna bara svävade förbi och blandades ihop med varandra och fyllde på det otydliga förflutna av mitt liv. Jag fyllde 13 år och det var inget riktigt speciellt med det, det var en dag som alla andra egentligen. Visst tårta och någon enstaka present men det spelade inte någon roll enligt mig, det var trots allt samma sak varje år, det gick som på rutin. Eftersom jag är ett höstbarn så var vi alltid lediga på min födelsedag och de flesta jämnåriga hade åkt iväg utomlands eller till deras stugor över ledigveckan, världens enklaste tid att ha ett ’födelsedagskalas’? skämta lagom. Jag kunde alltså inte bjuda folk till mig när jag fyllde år, tro mig jag har försökt genom alla år utan någon riktig framgång.
En annan sak som hände ungefär samtidigt som min födelsedag, eller någon vecka efter, var en höstkonsert som stadens musikskola ordnade. Den framfördes av skolbarn och ungdomar i alla åldrar egentligen fast mest från 4an till 9an. Det hade jag aldrig varit med om förut så Cicci ville ta med mig dit och visa mig vad hon hade pratat så varmt om. Vi bestämde oss för att mötas utanför hennes hus och gå med varandra därifrån eftersom hon var den som bodde närmast centrum. Under senaste tiden hade mitt utseende och mitt sätt att visa mig förändrats rätt rejält, smink och blondblekt hår som jag plattade dagligen för att hålla det rakt eftersom jag tyckte att det såg bäst ut på mig.
Jag kollade ut genom fönstret och konstaterade att det redan hade blivit mörkt och att solen måste gått ner för ett bra tag sen. Jag satt på golvet framför min stora spegel och gjorde mig klar för höstkonserten som var senare den kvällen.
’’AJ HELV..!!’’ kved jag.
Plattången var varm och väldigt klumpig att hantera, inte den bästa av plattången om man säger så. Det var minst tredje gången jag hade lyckats bränna mig idag, hur jag nu hade lyckats med det vet jag inte. Jag drog ur sladden till plattången ur eluttaget för att jag inte skulle behöva bränna mig mer än nödvändigt på den där saken. Jag ställde mig upp och lutade mig över databordet för att se om någon hade velat mig någonting medan jag varit borta från den. Jo där hade vi ett oläst meddelande, jag klickade upp det och såg att det var från den där söta killen som jag börjat skriva med bara någon dag tidigare. Jag såg på klockan och insåg att jag var sen iväg så jag svarade snabbt att han kunde nå mig på mobilen om han ville mig någonting och skrev ner mitt mobilnummer innan jag kickade på skicka. Jag insåg att jag bara hade ett linne och ett par leggings på mig och att det skulle bli på tok för kallt för en promenad ute i den första snön. Jag slängde upp garderobsdörren och möttes av oordning och oreda av högsta möjliga grad. Jag greppade ag i ett par jeans som jag tyckte jag såg någorlunda bra ut i och en tröja som jag fick i födelsedagspresent av min syster.
Det såg faktiskt riktigt bra ut om jag fick säga det själv, riktigt bra. Jag såg rätt smal ut i de här kläderna också, vilket inte hände så ofta för mig och min övervikt.Precis som jag skulle vända mig om och se resultatet i spegeln så känner jag hur jag tappar balansen och marken liksom försvinner under mina fötter och jag ramlar över en enorm hög av smutstvätt som låg mitt på golvet, tur i alla fall att det dämpade fallet så det inte kändes lika mycket. En tanke om att snabbstäda letade sig in i mitt huvud men jag viftade bort den, jag hade verkligen inte tid med det nu. Det var ut genom dörren och möta Cicci som gällde. Vilken tajming, så fort jag kom ut genom dörren så började det snöa. Det var tunga, stora snöflingor som verkligen syntes när dom sakta svajade neråt mot marken och smälte. Det blev fort kallt ute i det fuktiga vädret så jag började halvspringa mot Ciccis hus för att fortare kunna slippa att bli allt för blöt. När jag sprang runt hörnet till hennes gata så såg jag henne stå där på vägen med korsade armar och kolla på mig.
’’Äru jagad av hundar elleh?’’ säger hon kaxigt.
’’Skämta lagom, jah ville inte låtah dej väntah jue’’ sa jag andfått.
’’kom bah’’ sa hon och pekade mot vägen.
Nu kunde jag lugna mig, Cicci verkade inte stressad så vi verkade ha gott om tid att ta oss dit tills dess att konserten började. Vi småpratade och fnissade medan vi gick sakta genom centrum för att ta oss till folkets hus där konserten skulle vara.Cicci hostade till och tog fram ett paket med cigaretter ut behån, hon visste gott och väl att jag avskydde att hon rökte men att jag använde den tysta metoden för att visa det. Hon räckte den nytända ciggen mot mig men jag tryckte bort den, vill hon skaffa sig cancer och förstöra sina lungor så fick hon göra det själv. Vi stod utanför folkets hus medan hon rökte klart sin cigg, jag stod bara och lutade mig mot dörren för att få gå in i värmen.
När vi kom in så siktade jag in mig på de stora entrédörrarna till konsertlokalen och började gå med bestämda steg ditåt.
’’klart vi skulle ha bra platser’’ tänkte jag för mig själv.
Det var rätt självklart att Cicci inte delade mina tankar för jag han inte mer än två steg mot dörrarna innan hon greppade tag i min arm och började dra mig åt vänster.
’’fan hålleruh på meh?!’’ nästan skriker jag.
’’bah följ meh mej’’ svarade hon med en ovanligt seriös ton i rösten.
Lydigt lät jag henne dra med mig bort från folkmassan och upp för en trappa, plötsligt stannar hon och sätter sig ner.
’’framme’’ säger hon med en lättad suck.
’’vah äre föh spec me de här’rå?’’ frågade jag ironiskt.
’’lite folk, lugnt, lagom tyst.. i alla fall inte öronbedövande fjortis skrik’’ sa hon med samma seriösa tonfall.
Vårat samtal slutade tvärt när jag kände att någonting vibrerade i min behå, jag tog upp mobilen och såg att jag hade fått 5 nya meddelanden. Dom tre äldsta var från Cicci när hon stod och väntade på att jag skulle komma. Dom nyare var ifrån ett nytt nummer som jag inte hade sparat i min telefon, jag öppnade dom och läste vad det stod.
’’hej på dig.’’
’’det är emanuel från tidigare ikväll’’
Jag vet inte varför men mitt hjärta började dunka lite snabbare än det gjort innan, jag kände att ett leende började spridas över mitt ansikte och jag svarade på smset
’’hej på dig meh’’
Cicci såg upp på mig med en frågade blick, jag hade suttit mig på några trappsteg ovanför henne för att slippa känna mig så kort.
’’vem vare?’’ frågade hon.
’’ingeh spec bah en vän’’ svarade jag tyst med en väldigt hurtig röst för att vara mig.
’’jasså verkligen??’’ sa hon intresserat och lutade sig uppåt mot mig.
’’jah serrih asså!!’’ svarade jag och puttade undan hennes huvud med handflatan.
Det hade börjat tystna där nere på bottenplanet så vi skyndade oss ner för att hitta någon platts i vimlet. Det var knökfullt och det slutade med att vi satt på golvet typ mitt i gången på vänstra sidan av lokalen.
Det kändes mer och mer som om dagarna bara svävade förbi och blandades ihop med varandra och fyllde på det otydliga förflutna av mitt liv. Jag fyllde 13 år och det var inget riktigt speciellt med det, det var en dag som alla andra egentligen. Visst tårta och någon enstaka present men det spelade inte någon roll enligt mig, det var trots allt samma sak varje år, det gick som på rutin. Eftersom jag är ett höstbarn så var vi alltid lediga på min födelsedag och de flesta jämnåriga hade åkt iväg utomlands eller till deras stugor över ledigveckan, världens enklaste tid att ha ett ’födelsedagskalas’? skämta lagom. Jag kunde alltså inte bjuda folk till mig när jag fyllde år, tro mig jag har försökt genom alla år utan någon riktig framgång.
En annan sak som hände ungefär samtidigt som min födelsedag, eller någon vecka efter, var en höstkonsert som stadens musikskola ordnade. Den framfördes av skolbarn och ungdomar i alla åldrar egentligen fast mest från 4an till 9an. Det hade jag aldrig varit med om förut så Cicci ville ta med mig dit och visa mig vad hon hade pratat så varmt om. Vi bestämde oss för att mötas utanför hennes hus och gå med varandra därifrån eftersom hon var den som bodde närmast centrum. Under senaste tiden hade mitt utseende och mitt sätt att visa mig förändrats rätt rejält, smink och blondblekt hår som jag plattade dagligen för att hålla det rakt eftersom jag tyckte att det såg bäst ut på mig.
Jag kollade ut genom fönstret och konstaterade att det redan hade blivit mörkt och att solen måste gått ner för ett bra tag sen. Jag satt på golvet framför min stora spegel och gjorde mig klar för höstkonserten som var senare den kvällen.
’’AJ HELV..!!’’ kved jag.
Plattången var varm och väldigt klumpig att hantera, inte den bästa av plattången om man säger så. Det var minst tredje gången jag hade lyckats bränna mig idag, hur jag nu hade lyckats med det vet jag inte. Jag drog ur sladden till plattången ur eluttaget för att jag inte skulle behöva bränna mig mer än nödvändigt på den där saken. Jag ställde mig upp och lutade mig över databordet för att se om någon hade velat mig någonting medan jag varit borta från den. Jo där hade vi ett oläst meddelande, jag klickade upp det och såg att det var från den där söta killen som jag börjat skriva med bara någon dag tidigare. Jag såg på klockan och insåg att jag var sen iväg så jag svarade snabbt att han kunde nå mig på mobilen om han ville mig någonting och skrev ner mitt mobilnummer innan jag kickade på skicka. Jag insåg att jag bara hade ett linne och ett par leggings på mig och att det skulle bli på tok för kallt för en promenad ute i den första snön. Jag slängde upp garderobsdörren och möttes av oordning och oreda av högsta möjliga grad. Jag greppade ag i ett par jeans som jag tyckte jag såg någorlunda bra ut i och en tröja som jag fick i födelsedagspresent av min syster.
Det såg faktiskt riktigt bra ut om jag fick säga det själv, riktigt bra. Jag såg rätt smal ut i de här kläderna också, vilket inte hände så ofta för mig och min övervikt.Precis som jag skulle vända mig om och se resultatet i spegeln så känner jag hur jag tappar balansen och marken liksom försvinner under mina fötter och jag ramlar över en enorm hög av smutstvätt som låg mitt på golvet, tur i alla fall att det dämpade fallet så det inte kändes lika mycket. En tanke om att snabbstäda letade sig in i mitt huvud men jag viftade bort den, jag hade verkligen inte tid med det nu. Det var ut genom dörren och möta Cicci som gällde. Vilken tajming, så fort jag kom ut genom dörren så började det snöa. Det var tunga, stora snöflingor som verkligen syntes när dom sakta svajade neråt mot marken och smälte. Det blev fort kallt ute i det fuktiga vädret så jag började halvspringa mot Ciccis hus för att fortare kunna slippa att bli allt för blöt. När jag sprang runt hörnet till hennes gata så såg jag henne stå där på vägen med korsade armar och kolla på mig.
’’Äru jagad av hundar elleh?’’ säger hon kaxigt.
’’Skämta lagom, jah ville inte låtah dej väntah jue’’ sa jag andfått.
’’kom bah’’ sa hon och pekade mot vägen.
Nu kunde jag lugna mig, Cicci verkade inte stressad så vi verkade ha gott om tid att ta oss dit tills dess att konserten började. Vi småpratade och fnissade medan vi gick sakta genom centrum för att ta oss till folkets hus där konserten skulle vara.Cicci hostade till och tog fram ett paket med cigaretter ut behån, hon visste gott och väl att jag avskydde att hon rökte men att jag använde den tysta metoden för att visa det. Hon räckte den nytända ciggen mot mig men jag tryckte bort den, vill hon skaffa sig cancer och förstöra sina lungor så fick hon göra det själv. Vi stod utanför folkets hus medan hon rökte klart sin cigg, jag stod bara och lutade mig mot dörren för att få gå in i värmen.
När vi kom in så siktade jag in mig på de stora entrédörrarna till konsertlokalen och började gå med bestämda steg ditåt.
’’klart vi skulle ha bra platser’’ tänkte jag för mig själv.
Det var rätt självklart att Cicci inte delade mina tankar för jag han inte mer än två steg mot dörrarna innan hon greppade tag i min arm och började dra mig åt vänster.
’’fan hålleruh på meh?!’’ nästan skriker jag.
’’bah följ meh mej’’ svarade hon med en ovanligt seriös ton i rösten.
Lydigt lät jag henne dra med mig bort från folkmassan och upp för en trappa, plötsligt stannar hon och sätter sig ner.
’’framme’’ säger hon med en lättad suck.
’’vah äre föh spec me de här’rå?’’ frågade jag ironiskt.
’’lite folk, lugnt, lagom tyst.. i alla fall inte öronbedövande fjortis skrik’’ sa hon med samma seriösa tonfall.
Vårat samtal slutade tvärt när jag kände att någonting vibrerade i min behå, jag tog upp mobilen och såg att jag hade fått 5 nya meddelanden. Dom tre äldsta var från Cicci när hon stod och väntade på att jag skulle komma. Dom nyare var ifrån ett nytt nummer som jag inte hade sparat i min telefon, jag öppnade dom och läste vad det stod.
’’hej på dig.’’
’’det är emanuel från tidigare ikväll’’
Jag vet inte varför men mitt hjärta började dunka lite snabbare än det gjort innan, jag kände att ett leende började spridas över mitt ansikte och jag svarade på smset
’’hej på dig meh’’
Cicci såg upp på mig med en frågade blick, jag hade suttit mig på några trappsteg ovanför henne för att slippa känna mig så kort.
’’vem vare?’’ frågade hon.
’’ingeh spec bah en vän’’ svarade jag tyst med en väldigt hurtig röst för att vara mig.
’’jasså verkligen??’’ sa hon intresserat och lutade sig uppåt mot mig.
’’jah serrih asså!!’’ svarade jag och puttade undan hennes huvud med handflatan.
Det hade börjat tystna där nere på bottenplanet så vi skyndade oss ner för att hitta någon platts i vimlet. Det var knökfullt och det slutade med att vi satt på golvet typ mitt i gången på vänstra sidan av lokalen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar