30 maj 2013
30 maj 2013
Dagens outfit;
Shorts från Carlings
Skjorta från Carlings
Dagens låt;
'Dani M ft Jacco-Naiv'
Dagens känsla;
Utmattad, trött, less.
Dagens happenings;
Inte ett skit egentligen, ut och sola och få färg, bara ta det chill.
Shorts från Carlings
Skjorta från Carlings
Dagens låt;
'Dani M ft Jacco-Naiv'
Dagens känsla;
Utmattad, trött, less.
Dagens happenings;
Inte ett skit egentligen, ut och sola och få färg, bara ta det chill.
28 maj 2013
Svenska skrivuppgift uppdaterad
Del 1
Vi kan börja från den stunden då jag kånkade på min enorma väska, som var fylld med i stort sätt alla mina saker. Bara det nödvändigaste som jag inte kan klara mig utan och var tvungen att ha nära till hands. Jag kom äntligen ner för trappen så pass att jag kunde sträcka mig och putta upp dörren till mitt rum med ena foten och kunde snubbla in i mitt nya rum. det slutade med att jag låg på min väska på golvet och tog ett djupt andetag.
"Visst som du vill, jag kan också den leken." muttrade jag för mig själv.
Jag ställde mig upp med ett hårt grepp om väskan med båda händerna och lyfte upp den på min dubbelsäng med en ljudlig duns. Väggen fick agera stöd när jag lutade mig bakåt och tog ännu ett djupt uppfriskande andetag. En svettpärla letade sig ner över min panna, den torkade jag snabbt och bestämt bort med min huvtröjas ärm. En strimma av foundation följde med svettpärlan och lämnade ett brun bieget avtryck på min, så klart, mörka huvtröja.
"Fan farsan kommer lacka sönder." Sa jag till mig själv medan jag samtidigt drog ner dragkedjan för att byta till någonting annat jag hade med.
Huvtröjan landade i en hög på golvet och fick det att verka ännu mindre än det verkligen var. Ingenting föll mig riktigt i smaken så jag fick nöja mig med linnet jag redan hade på mig. Precis när jag slutat rota runt i min enorma väska så hör jag knackningar mot fönstret. Jag kollar upp och där står pappa och hukar sig ner.
"Kom upp och bär, allt måste in vet du!" skrek han genom det relativt tunna glaset på fönstret.
Lat som jag var övervägde jag att bara falla ner på sängen bredvid väskan och slöa, men sen kom jag att tänka på att det vore riktigt egoistiskt av mig eftersom pappa då skulle vara tvungen att bära allting ensam. Vi hade inte hunnit bekanta oss med området och människorna i kvarteren runt omkring än så vi hade inte någon som riktigt kunde hjälpa oss med att flytta in. Trappen knarrade när jag sprang upp för den. När jag kom ut var jag nära på att springa rakt in i pappa som kånkade på en tung låda med texten KÖK på ovansidan av den. ''Det är bara att du bär snuttan, vi är snart klar'' säger han och nickar bak mot släpet på vägen någon meter bort som fortfarande var fyllt med flyttlådor. Jag sprang ut genom dörren och ner för trappen till gårdsplanen där bilen stod parkerad, jag grabbade tag i närmaste låda jag fick tag i och började bära den uppför trappen och in till vardagsrummet som var precis till höger när man kom in genom dörren och in i hallen. Det tog hela kvällen och innan vi hade hunnit bli klar hade redan alla runt om kring oss somnat och sov som stockar i husen längst gatan.
Det var så mycket nytt och så mycket som var annorlunda här, huset luktade inte som hemma än. Det luktade som någon annans hus, nog för att vi inte hunnit gå in huset än så att det luktade som oss och kändes som hemma. Jag längtade tills jag fick känna den tryggheten igen, tryggheten att bo kvar och inte behöva flytta när som helst och knappt våga packa upp mina lådor. Mina flyttkartonger stod staplade i bortre hörnet av rummet, det var fyra långa staplar med kartonger pallade på varandra från golvet till strax nedanför taket. Såg nästan lite lustigt ut med mina gamla nötta kartonger som fortfarande kunde avslöja en liten rosa nyans, trotts att de var så nötta och välanvända, blandade med relativt nya banankartonger som vi hämtade från Coop’s baksida innan vi flyttade. Mina rosa flyttkartonger hade jag fått i ’present’ av pappa när jag fyllde fyra och vi skulle flytta för första gången när jag var så stor att jag kunde packa saker själv. På den tiden förstod jag nog inte meningen bakom att flytta, jag tänkte nog att vi skulle komma tillbaka om någon dag eller så, inte kunde vi åka och lämna vårat hem? Med tiden insåg jag ju att vi inte lämnade vårat hem utan vi bytte och skapade ett nytt hem. Ett nytt hem med nya möjligheter och nya mål, inget som det vi haft tidigare på andra ställen.
Det här var inget annorlunda för mig, jag brukade ligga vaken och tänka på olika flyttar och alla platser som jag och pappa har lämnat bakom oss på våran resa mot det perfekta hemmet för oss båda. Flera nätter brukade glida förbi när jag bara låg på rygg och tänkte, det kunde gå från att jag låg och räknade prickar i taket, det var för det mesta gjort i trä, till att jag var någon helt annan stans. I alla fall kändes det så ibland. Jag poffade bort till andra platser som jag för längesen borde ha förträngt i minnet men på något sätt mins små delar av, till personer som jag träffat som liten som jag kommer ihåg lite grann av men inte helt och hållet, till händelser som var halvt utsuddade av tiden och allt som hänt efter och liknande saker som blandats ihop och skapar nya minnen. Det var egentligen bara som ett otydligt mönster, som en oljemålning eller ett dimmigt landskap. Inga skarpa linjer inga skarpa minnen att så var det precis utan det var suddigt och allt flyter någorlunda ihop med allt annat och skapar en otydlig gegga av minnen, personer, känslor och händelser allt på samma gång.
Efter ett tag så känner jag hur mitt huvud bara sjunker ner i kudden och blir tyngre och tyngre, nästan overkligt tungt kändes det. Sen blev allting svart och jag gled in i nattens tystnad med långa djupa andetag.
Del 2
Nu har vi skippat några veckor i tiden och det har inte hunnit hända någonting speciellt under den tiden. Nu hade det blivit sen augusti och jag skulle börja på en ny skola igen. Vid det här laget hade jag redan tappat all sorts spänning och nervositet över att träffa nya människor och vara på en ny platts, rätt tråkigt men det var så det var, jag hade blivit van. Jag hade inget speciellt att säga om klassen, det var en helt vanlig klass med busiga, lekfulla pojkar som sprang runt och brottades på skämt och två sorters flickor; den lekfulla naturliga typen som levde i barndomen så långe dom kunde, och dom fnittriga 'coola' flickorna som smyg drack energidryck och använde smink till vardags. Jag var en liten blandning av båda tror jag, men ändå inte någon av dom heller. Jag hatade att vara ute och leka och bete mig som ett barn men jag var inte heller en sån som bar att och pratade skit och försökte vara cool med de andra tjejerna. Jag var ett mellanting och ett ingenting.
Lägligt nog så skulle vi på en klassresa till någon läger gård vid havet precis i början av terminen, lärarna och pappa nickade i kapp om att de tyckte att det var ett utmärkt tillfälle för mig att lära känna klassen och bli en del av kompisgängen. Jag å andra sidan var inte lika övertygad. Jag parades ihop med fyra andra tjejer och fick veta att vi skulle dela stuga och alltså bo tillsammans den följande veckan, laga mat, diska, städa och fixa. jag fick fram ett halvt tvekande ''yey!'' till svar på det men tänkte bara 'suck'.
Det blev snart klart för mig att dessa människor var antingen falska eller omogna, då menar jag alla jämnåriga jag hittade på stället, med vissa undantag. Jag lyckades skaffa två stycken vänner som då så klart blev rätt nära vänner och som jag umgicks större delen av min tid med. Dock hade jag kvar kontakten med min nära vän från förra stället jag bodde på och henne träffade jag så fort jag fick chansen till det. Vi brukade kalla varandra för systrar trots att vi inte var på något sätt besläktade med varandra, inte vad vi visste i alla fall. Hon kändes som en syster, det var därför jag kallade henne för det. Vi kunde bråka men det gick inte en dag utan att vi pratade med varandra, så var det när jag bodde i samma stad som henne och vi gick på samma skola. Men ju längre tid det gick så gled vi isär mer och mer och förändrades så mycket att vi knappt kände igen varandra längre.
Sista gången som jag träffade henne så sov jag över hemma hos henne. Vi kom på att vi kunde träffa en av hennes vänner som också bodde i närheten, och det var det vi gjorde. Vi gick dit och satt där i någon timme, det var en rätt pinsam stämning i rummen då alla bara satt på kompisens sängkant och blickade ut i rummet, så fort man fick ögonkontakt så vek man av med blicken igen. Rätt barnsligt när jag tänker efter, sen gick vi i alla fall tillbaka hem till henne och hade en filmkväll med popcorn som vi hade hittat längst in i skafferiet i köket.
Jag flikade in på den där händelsen för att den senare kommer att bli rätt viktig för att veta om, tror jag. Samtidigt som jag förlorade kontakten med den som varit min närmaste vän i då tre år så fick jag bättre och bättre kontakt med hennes kompis som vi var hos sista gången som vi hade träffats. Vi blev vänner och bara tightare och tightare, hon blev som en tredje syster eftersom vi alla tre brydde oss om varandra så mycket.
Del 3
Eftersom att dom bodde i en annan stad så var det SMS kontakt eller dator kontakt som gällde när man skulle få tag i dom.
Jag spenderade mer och mer tid framför skärmen för varje vecka som gick. Jag började hålla mig undan från folket som bodde här och drog mig bort från farsan. Man kan nog säga att jag drog mig bort från den jobbiga verkligheten. Framför datorn kunde jag på något sätt känna en frihet och en trygghet som jag inte känt i verkliga livet på väldigt länge och jag kunde visa mig från min bästa sida. Jag gick med på fler sidor på internet och hade rätt så snart byggt upp ett helt nytt liv med nya människor via internet.
Jag var inte helt undangömd när jag tänker efter, jag hade Cicci, en vän som jag bodde lite mer än ett kvarter ifrån som jag träffade då och då som även gick i samma klass. Hon var den som någorlunda såg till att jag inte satt helt instängd framför datorn hela dagarna och fick mig att vilja gå ut och göra saker och få frisk luft.
Det kändes mer och mer som om dagarna bara svävade förbi och blandades ihop med varandra och fyllde på det otydliga förflutna av mitt liv. Jag fyllde 13 år och det var inget riktigt speciellt med det, det var en dag som alla andra egentligen. Visst tårta och någon enstaka present men det spelade inte någon roll enligt mig, det var trots allt samma sak varje år, det gick som på rutin. Eftersom jag är ett höstbarn så var vi alltid lediga på min födelsedag och de flesta jämnåriga hade åkt iväg utomlands eller till deras stugor över ledigveckan, världens enklaste tid att ha ett ’födelsedagskalas’? skämta lagom. Jag kunde alltså inte bjuda folk till mig när jag fyllde år, tro mig jag har försökt genom alla år utan någon riktig framgång.
En annan sak som hände ungefär samtidigt som min födelsedag, eller någon vecka efter, var en höstkonsert som stadens musikskola ordnade. Den framfördes av skolbarn och ungdomar i alla åldrar egentligen fast mest från 4an till 9an. Det hade jag aldrig varit med om förut så Cicci ville ta med mig dit och visa mig vad hon hade pratat så varmt om. Vi bestämde oss för att mötas utanför hennes hus och gå med varandra därifrån eftersom hon var den som bodde närmast centrum. Under senaste tiden hade mitt utseende och mitt sätt att visa mig förändrats rätt rejält, smink och blondblekt hår som jag plattade dagligen för att hålla det rakt eftersom jag tyckte att det såg bäst ut på mig.
Jag kollade ut genom fönstret och konstaterade att det redan hade blivit mörkt och att solen måste gått ner för ett bra tag sen. Jag satt på golvet framför min stora spegel och gjorde mig klar för höstkonserten som var senare den kvällen.
’’AJ HELV..!!’’ kved jag.
Plattången var varm och väldigt klumpig att hantera, inte den bästa av plattången om man säger så. Det var minst tredje gången jag hade lyckats bränna mig idag, hur jag nu hade lyckats med det vet jag inte. Jag drog ur sladden till plattången ur eluttaget för att jag inte skulle behöva bränna mig mer än nödvändigt på den där saken. Jag ställde mig upp och lutade mig över databordet för att se om någon hade velat mig någonting medan jag varit borta från den. Jo där hade vi ett oläst meddelande, jag klickade upp det och såg att det var från den där söta killen som jag börjat skriva med bara någon dag tidigare. Jag såg på klockan och insåg att jag var sen iväg så jag svarade snabbt att han kunde nå mig på mobilen om han ville mig någonting och skrev ner mitt mobilnummer innan jag kickade på skicka. Jag insåg att jag bara hade ett linne och ett par leggings på mig och att det skulle bli på tok för kallt för en promenad ute i den första snön. Jag slängde upp garderobsdörren och möttes av oordning och oreda av högsta möjliga grad. Jag greppade ag i ett par jeans som jag tyckte jag såg någorlunda bra ut i och en tröja som jag fick i födelsedagspresent av min syster.
Det såg faktiskt riktigt bra ut om jag fick säga det själv, riktigt bra. Jag såg rätt smal ut i de här kläderna också, vilket inte hände så ofta för mig och min övervikt.Precis som jag skulle vända mig om och se resultatet i spegeln så känner jag hur jag tappar balansen och marken liksom försvinner under mina fötter och jag ramlar över en enorm hög av smutstvätt som låg mitt på golvet, tur i alla fall att det dämpade fallet så det inte kändes lika mycket. En tanke om att snabbstäda letade sig in i mitt huvud men jag viftade bort den, jag hade verkligen inte tid med det nu. Det var ut genom dörren och möta Cicci som gällde. Vilken tajming, så fort jag kom ut genom dörren så började det snöa. Det var tunga, stora snöflingor som verkligen syntes när dom sakta svajade neråt mot marken och smälte. Det blev fort kallt ute i det fuktiga vädret så jag började halvspringa mot Ciccis hus för att fortare kunna slippa att bli allt för blöt. När jag sprang runt hörnet till hennes gata så såg jag henne stå där på vägen med korsade armar och kolla på mig.
’’Äru jagad av hundar elleh?’’ säger hon kaxigt.
’’Skämta lagom, jah ville inte låtah dej väntah jue’’ sa jag andfått.
’’kom bah’’ sa hon och pekade mot vägen.
Nu kunde jag lugna mig, Cicci verkade inte stressad så vi verkade ha gott om tid att ta oss dit tills dess att konserten började. Vi småpratade och fnissade medan vi gick sakta genom centrum för att ta oss till folkets hus där konserten skulle vara.Cicci hostade till och tog fram ett paket med cigaretter ut behån, hon visste gott och väl att jag avskydde att hon rökte men att jag använde den tysta metoden för att visa det. Hon räckte den nytända ciggen mot mig men jag tryckte bort den, vill hon skaffa sig cancer och förstöra sina lungor så fick hon göra det själv. Vi stod utanför folkets hus medan hon rökte klart sin cigg, jag stod bara och lutade mig mot dörren för att få gå in i värmen.
När vi kom in så siktade jag in mig på de stora entrédörrarna till konsertlokalen och började gå med bestämda steg ditåt.
’’klart vi skulle ha bra platser’’ tänkte jag för mig själv.
Det var rätt självklart att Cicci inte delade mina tankar för jag han inte mer än två steg mot dörrarna innan hon greppade tag i min arm och började dra mig åt vänster.
’’fan hålleruh på meh?!’’ nästan skriker jag.
’’bah följ meh mej’’ svarade hon med en ovanligt seriös ton i rösten.
Lydigt lät jag henne dra med mig bort från folkmassan och upp för en trappa, plötsligt stannar hon och sätter sig ner.
’’framme’’ säger hon med en lättad suck.
’’vah äre föh spec me de här’rå?’’ frågade jag ironiskt.
’’lite folk, lugnt, lagom tyst.. i alla fall inte öronbedövande fjortis skrik’’ sa hon med samma seriösa tonfall.
Vårat samtal slutade tvärt när jag kände att någonting vibrerade i min behå, jag tog upp mobilen och såg att jag hade fått 5 nya meddelanden. Dom tre äldsta var från Cicci när hon stod och väntade på att jag skulle komma. Dom nyare var ifrån ett nytt nummer som jag inte hade sparat i min telefon, jag öppnade dom och läste vad det stod.
’’hej på dig.’’
’’det är emanuel från tidigare ikväll’’
Jag vet inte varför men mitt hjärta började dunka lite snabbare än det gjort innan, jag kände att ett leende började spridas över mitt ansikte och jag svarade på smset
’’hej på dig meh’’
Cicci såg upp på mig med en frågade blick, jag hade suttit mig på några trappsteg ovanför henne för att slippa känna mig så kort.
’’vem vare?’’ frågade hon.
’’ingeh spec bah en vän’’ svarade jag tyst med en väldigt hurtig röst för att vara mig.
’’jasså verkligen??’’ sa hon intresserat och lutade sig uppåt mot mig.
’’jah serrih asså!!’’ svarade jag och puttade undan hennes huvud med handflatan.
Det hade börjat tystna där nere på bottenplanet så vi skyndade oss ner för att hitta någon platts i vimlet. Det var knökfullt och det slutade med att vi satt på golvet typ mitt i gången på vänstra sidan av lokalen.
Det kändes mer och mer som om dagarna bara svävade förbi och blandades ihop med varandra och fyllde på det otydliga förflutna av mitt liv. Jag fyllde 13 år och det var inget riktigt speciellt med det, det var en dag som alla andra egentligen. Visst tårta och någon enstaka present men det spelade inte någon roll enligt mig, det var trots allt samma sak varje år, det gick som på rutin. Eftersom jag är ett höstbarn så var vi alltid lediga på min födelsedag och de flesta jämnåriga hade åkt iväg utomlands eller till deras stugor över ledigveckan, världens enklaste tid att ha ett ’födelsedagskalas’? skämta lagom. Jag kunde alltså inte bjuda folk till mig när jag fyllde år, tro mig jag har försökt genom alla år utan någon riktig framgång.
En annan sak som hände ungefär samtidigt som min födelsedag, eller någon vecka efter, var en höstkonsert som stadens musikskola ordnade. Den framfördes av skolbarn och ungdomar i alla åldrar egentligen fast mest från 4an till 9an. Det hade jag aldrig varit med om förut så Cicci ville ta med mig dit och visa mig vad hon hade pratat så varmt om. Vi bestämde oss för att mötas utanför hennes hus och gå med varandra därifrån eftersom hon var den som bodde närmast centrum. Under senaste tiden hade mitt utseende och mitt sätt att visa mig förändrats rätt rejält, smink och blondblekt hår som jag plattade dagligen för att hålla det rakt eftersom jag tyckte att det såg bäst ut på mig.
Jag kollade ut genom fönstret och konstaterade att det redan hade blivit mörkt och att solen måste gått ner för ett bra tag sen. Jag satt på golvet framför min stora spegel och gjorde mig klar för höstkonserten som var senare den kvällen.
’’AJ HELV..!!’’ kved jag.
Plattången var varm och väldigt klumpig att hantera, inte den bästa av plattången om man säger så. Det var minst tredje gången jag hade lyckats bränna mig idag, hur jag nu hade lyckats med det vet jag inte. Jag drog ur sladden till plattången ur eluttaget för att jag inte skulle behöva bränna mig mer än nödvändigt på den där saken. Jag ställde mig upp och lutade mig över databordet för att se om någon hade velat mig någonting medan jag varit borta från den. Jo där hade vi ett oläst meddelande, jag klickade upp det och såg att det var från den där söta killen som jag börjat skriva med bara någon dag tidigare. Jag såg på klockan och insåg att jag var sen iväg så jag svarade snabbt att han kunde nå mig på mobilen om han ville mig någonting och skrev ner mitt mobilnummer innan jag kickade på skicka. Jag insåg att jag bara hade ett linne och ett par leggings på mig och att det skulle bli på tok för kallt för en promenad ute i den första snön. Jag slängde upp garderobsdörren och möttes av oordning och oreda av högsta möjliga grad. Jag greppade ag i ett par jeans som jag tyckte jag såg någorlunda bra ut i och en tröja som jag fick i födelsedagspresent av min syster.
Det såg faktiskt riktigt bra ut om jag fick säga det själv, riktigt bra. Jag såg rätt smal ut i de här kläderna också, vilket inte hände så ofta för mig och min övervikt.Precis som jag skulle vända mig om och se resultatet i spegeln så känner jag hur jag tappar balansen och marken liksom försvinner under mina fötter och jag ramlar över en enorm hög av smutstvätt som låg mitt på golvet, tur i alla fall att det dämpade fallet så det inte kändes lika mycket. En tanke om att snabbstäda letade sig in i mitt huvud men jag viftade bort den, jag hade verkligen inte tid med det nu. Det var ut genom dörren och möta Cicci som gällde. Vilken tajming, så fort jag kom ut genom dörren så började det snöa. Det var tunga, stora snöflingor som verkligen syntes när dom sakta svajade neråt mot marken och smälte. Det blev fort kallt ute i det fuktiga vädret så jag började halvspringa mot Ciccis hus för att fortare kunna slippa att bli allt för blöt. När jag sprang runt hörnet till hennes gata så såg jag henne stå där på vägen med korsade armar och kolla på mig.
’’Äru jagad av hundar elleh?’’ säger hon kaxigt.
’’Skämta lagom, jah ville inte låtah dej väntah jue’’ sa jag andfått.
’’kom bah’’ sa hon och pekade mot vägen.
Nu kunde jag lugna mig, Cicci verkade inte stressad så vi verkade ha gott om tid att ta oss dit tills dess att konserten började. Vi småpratade och fnissade medan vi gick sakta genom centrum för att ta oss till folkets hus där konserten skulle vara.Cicci hostade till och tog fram ett paket med cigaretter ut behån, hon visste gott och väl att jag avskydde att hon rökte men att jag använde den tysta metoden för att visa det. Hon räckte den nytända ciggen mot mig men jag tryckte bort den, vill hon skaffa sig cancer och förstöra sina lungor så fick hon göra det själv. Vi stod utanför folkets hus medan hon rökte klart sin cigg, jag stod bara och lutade mig mot dörren för att få gå in i värmen.
När vi kom in så siktade jag in mig på de stora entrédörrarna till konsertlokalen och började gå med bestämda steg ditåt.
’’klart vi skulle ha bra platser’’ tänkte jag för mig själv.
Det var rätt självklart att Cicci inte delade mina tankar för jag han inte mer än två steg mot dörrarna innan hon greppade tag i min arm och började dra mig åt vänster.
’’fan hålleruh på meh?!’’ nästan skriker jag.
’’bah följ meh mej’’ svarade hon med en ovanligt seriös ton i rösten.
Lydigt lät jag henne dra med mig bort från folkmassan och upp för en trappa, plötsligt stannar hon och sätter sig ner.
’’framme’’ säger hon med en lättad suck.
’’vah äre föh spec me de här’rå?’’ frågade jag ironiskt.
’’lite folk, lugnt, lagom tyst.. i alla fall inte öronbedövande fjortis skrik’’ sa hon med samma seriösa tonfall.
Vårat samtal slutade tvärt när jag kände att någonting vibrerade i min behå, jag tog upp mobilen och såg att jag hade fått 5 nya meddelanden. Dom tre äldsta var från Cicci när hon stod och väntade på att jag skulle komma. Dom nyare var ifrån ett nytt nummer som jag inte hade sparat i min telefon, jag öppnade dom och läste vad det stod.
’’hej på dig.’’
’’det är emanuel från tidigare ikväll’’
Jag vet inte varför men mitt hjärta började dunka lite snabbare än det gjort innan, jag kände att ett leende började spridas över mitt ansikte och jag svarade på smset
’’hej på dig meh’’
Cicci såg upp på mig med en frågade blick, jag hade suttit mig på några trappsteg ovanför henne för att slippa känna mig så kort.
’’vem vare?’’ frågade hon.
’’ingeh spec bah en vän’’ svarade jag tyst med en väldigt hurtig röst för att vara mig.
’’jasså verkligen??’’ sa hon intresserat och lutade sig uppåt mot mig.
’’jah serrih asså!!’’ svarade jag och puttade undan hennes huvud med handflatan.
Det hade börjat tystna där nere på bottenplanet så vi skyndade oss ner för att hitta någon platts i vimlet. Det var knökfullt och det slutade med att vi satt på golvet typ mitt i gången på vänstra sidan av lokalen.
24 maj 2013
24 maj 2013
Så klockan är knappt 12 på dagen och jag känner mig redan som att jag bara kommer slå sönt någonting eller någon om jag inte får skallen rensad.. Det är kaos, ärligt kaos. Det kommer ljud från överallt, ingenstans man kan gömma sig. Jag liknar mig själv som en evigt tickande bomb som dagligen är mindre än sekunder från att smälla av. Det är bara tur att jag på något magiskt sätt kunnat bita ihop och inte tappat förståndet vid det här laget.
21 maj 2013
21 maj 2013
Dagens outfit;
Shorts från H&M
Linne från Shock
Skor från Skohuset
Hoodie från kyrkan
Mössa från Carlings
Dagens känsla;
trött och smått förvirrad/tankspridd.
Dagens låt;
Distance-Christina Perri
Dagens happenings;
skola skola skola följt av sola och sova. Sommaren är på god väg.
Shorts från H&M
Linne från Shock
Skor från Skohuset
Hoodie från kyrkan
Mössa från Carlings
Dagens känsla;
trött och smått förvirrad/tankspridd.
Dagens låt;
Distance-Christina Perri
Dagens happenings;
skola skola skola följt av sola och sova. Sommaren är på god väg.
20 maj 2013
Det glömmer jag aldrig
Det glömmer jag aldrig
Det jag nu tänker skriva hände inte för så länge sen, 5 år sen ungefär.
Jag hade fått reda på att min familj skulle flytta bort från staden jag hade bott i dom senaste 4 åren. Jag skulle behöva byta skola till skolan där vi skulle flytta, jag skulle behöva träffa nya människor och kanske glömma dom jag då kallade mina vänner. Så under det lovet så träffade jag dom som jag tyckte var viktigast att behålla kontakten med och skapa oförglömliga minnen.
Jag minns fortfarande de svala sommarkvällarna när solen inte riktigt lämnat himmelen än. De lyckliga leendet som sträckte sig från ett öra till det andra och skrattet som bubblade i magen och ekade bland husen. Den välbekanta lukten av nyklippt gräs som liksom stack till i näsan på mig när jag och Jonna sprang över hennes gräsmatta och var fullt upptagna att leka att vi var älvor som skulle rädda världen från det onda. Vi var så uppslukade av leken att vi knappt hörde att hennes pappa sa till oss att komma in för kvällen och att det höll på att bli mörkt. Den kvällen åt vi spagetti och köttfärssås, det kommer jag ihåg för att Jonnas lillebror uttalade ordet ketchup så otroligt gulligt. Istället för ketchup så sa han tetsött. På kvällen så låg jag och Jonna och pratade, jag låg på en madrass bredvid hennes garderob och hon låg i sin säng. Jag tror att båda hade börjat känna att stämningen blev mer och mer sorgsen ju mer vi faktiskt förstod att vi inte kommer att kunna umgås varje dag som vi brukade, vi kanske inte skulle kunna träffas på flera veckor. Så vi satte oss och började bestämma vad vi skulle göra för att göra den här övernattnings helgen till ett minne man inte glömmer i första taget. När vi vaknade av att Jonnas pappa bankade på väggen mitt emot sängen så gick vi ut och satte oss i en gammal koja i skogen. Jag förstår nu varför det inte var bra att vara där, kojan var gjord i trä och inte direkt hållbar så gammal som den var. Jag och Jonna lekte att vi var spökjägare på uppdrag att fånga in ett läskigt spöke som spökade i den gamla kojan. Men efter ett tag så blev vi rätt less på den leken, och Jonna kom på att vi kunde gå och hälsa på en av hennes kompisar som bodde i närheten. Hon sa att jag nog skulle gilla henne för att vi var väldigt lika varandra. Vi gick en bit, eller ja.. Jonna åkte på sin skateboard och jag sprang efter. När vi var framme så knackade Jonna på och frågade om hennes kompis Malin var hemma, Malins mamma sa att det var bara att komma in och Malin var på sitt rum. Dom första minuterna så satt vi bara tysta och tittade runt i rummet, det kändes rätt pirrigt att sitta i ett rum hos någon man aldrig hade träffat förut. Malin hade en smink/makeup docka på en hylla bland massa andra leksaker. Annars var hennes rum inte alls stort, det var bara som en smal gång från sängen till dörren. När vi var på vag hem så var vi tre tjejer vänner alla tre.
Anledningen till att jag kommer ihåg det här är att det var under den här helgen som jag fick lära mig åka skateboard, göra smoothies och lära känna en tjej som idag är den person som är min absolut närmaste vän hittills. Från den dagen i hennes rum och framåt har vi haft kontakten och hon har gett mig minnen för livet. Kunde först inte tänka att den här tjejen kanske kommer vara min vän livet ut eller i flera, flera år. Vi kallade oss ett tag för systrar, för vi tre tjejer kände oss som systrar. Att bråka, busa och vara nära varandra kändes lika naturligt som att solen skulle stiga på morgonen.
Det jag nu tänker skriva hände inte för så länge sen, 5 år sen ungefär.
Jag hade fått reda på att min familj skulle flytta bort från staden jag hade bott i dom senaste 4 åren. Jag skulle behöva byta skola till skolan där vi skulle flytta, jag skulle behöva träffa nya människor och kanske glömma dom jag då kallade mina vänner. Så under det lovet så träffade jag dom som jag tyckte var viktigast att behålla kontakten med och skapa oförglömliga minnen.
Jag minns fortfarande de svala sommarkvällarna när solen inte riktigt lämnat himmelen än. De lyckliga leendet som sträckte sig från ett öra till det andra och skrattet som bubblade i magen och ekade bland husen. Den välbekanta lukten av nyklippt gräs som liksom stack till i näsan på mig när jag och Jonna sprang över hennes gräsmatta och var fullt upptagna att leka att vi var älvor som skulle rädda världen från det onda. Vi var så uppslukade av leken att vi knappt hörde att hennes pappa sa till oss att komma in för kvällen och att det höll på att bli mörkt. Den kvällen åt vi spagetti och köttfärssås, det kommer jag ihåg för att Jonnas lillebror uttalade ordet ketchup så otroligt gulligt. Istället för ketchup så sa han tetsött. På kvällen så låg jag och Jonna och pratade, jag låg på en madrass bredvid hennes garderob och hon låg i sin säng. Jag tror att båda hade börjat känna att stämningen blev mer och mer sorgsen ju mer vi faktiskt förstod att vi inte kommer att kunna umgås varje dag som vi brukade, vi kanske inte skulle kunna träffas på flera veckor. Så vi satte oss och började bestämma vad vi skulle göra för att göra den här övernattnings helgen till ett minne man inte glömmer i första taget. När vi vaknade av att Jonnas pappa bankade på väggen mitt emot sängen så gick vi ut och satte oss i en gammal koja i skogen. Jag förstår nu varför det inte var bra att vara där, kojan var gjord i trä och inte direkt hållbar så gammal som den var. Jag och Jonna lekte att vi var spökjägare på uppdrag att fånga in ett läskigt spöke som spökade i den gamla kojan. Men efter ett tag så blev vi rätt less på den leken, och Jonna kom på att vi kunde gå och hälsa på en av hennes kompisar som bodde i närheten. Hon sa att jag nog skulle gilla henne för att vi var väldigt lika varandra. Vi gick en bit, eller ja.. Jonna åkte på sin skateboard och jag sprang efter. När vi var framme så knackade Jonna på och frågade om hennes kompis Malin var hemma, Malins mamma sa att det var bara att komma in och Malin var på sitt rum. Dom första minuterna så satt vi bara tysta och tittade runt i rummet, det kändes rätt pirrigt att sitta i ett rum hos någon man aldrig hade träffat förut. Malin hade en smink/makeup docka på en hylla bland massa andra leksaker. Annars var hennes rum inte alls stort, det var bara som en smal gång från sängen till dörren. När vi var på vag hem så var vi tre tjejer vänner alla tre.
Anledningen till att jag kommer ihåg det här är att det var under den här helgen som jag fick lära mig åka skateboard, göra smoothies och lära känna en tjej som idag är den person som är min absolut närmaste vän hittills. Från den dagen i hennes rum och framåt har vi haft kontakten och hon har gett mig minnen för livet. Kunde först inte tänka att den här tjejen kanske kommer vara min vän livet ut eller i flera, flera år. Vi kallade oss ett tag för systrar, för vi tre tjejer kände oss som systrar. Att bråka, busa och vara nära varandra kändes lika naturligt som att solen skulle stiga på morgonen.
Med Världens Kommentarer
Står Fortfarande Starkt
Med världens kommentarer, krav och skönhets ideal kan en liten ensam människa enkelt tappa bort sig själv medan man är fullt upptagen att räcka till för världen. En tjej ska vara smal som en pinne, ha ett långt platt hår, ha råd med dom senaste och dyraste kläderna, vara ute på fester och samtidigt vara bra i skolan. Om man inte passar in i dom ramarna är man annorlunda och det får man absolut inte vara, eller? En tjej ska vara glad och se bra ut, vara helt perfekt ungefär som Barbie-dockorna som vi lekte med när vi var mindre. Men tittar man under ytan så finns det någonting helt annat där. En liten flicka som tvingar sig själv att hålla sig smal, att träna och försöka hålla sig snygg och tillräckligt för att passa in. Det är inte helt säkert att hon ens kommer ihåg vem hon verkligen är längre, vem hon bakom all push-up, hår förlängning och foundation är. Jag har alltid känt mig annorlunda, ungefär som den fula ankungen bland alla vackra ankungar. Men då vet jag också att jag tillslut har insätt att jag själv är vacker som jag är och att jag inte behöver allt det där spacklet och utmanande sakerna för att vara det precis som den fula ankungen tillslut förstår att hon är en svan. Tack vare det har jag fått se världen ur ett helt annat perspektiv och alla människor som springer runt och försöker att visa upp sig ungefär som ’’Se mig, Hör mig, Förstå mig, Älska mig, Rädda mig’’. Jag vet att livet inte alltid är riktigt vackert men det kommer en morgondag bara man vågar att tänka att det kommer att bli så. Åter till mode och skönhet, det finns så mycket krav på hur man ska se ut och vara så om man inte är det så trycker dom ner en med glåpord och liknande saker. Mobbing. Det beror på hur stark man är som person om man viker sig för tyngden på sina axlar och faller ner i depression eller om man tar lärdom av det och växer sig starkare och starkare utav det. Det kan vara svårt att se sig själv som vacker om allt man fått höra av människor i sin omgivning är att man inte duger, att man är fet, att man är ful, att man är dum i huvudet och liknande meningar. Jag har behövt någon som har funnits vid min sida och som har sett mig i mina svåraste stunder, det är tack vare dessa underbara vänner som jag har klarat mig upp till toppen igen. Men nu börjar jag se att dom får samma symtom som jag och tänker i samma banor som jag en gång gjorde och det oroar mig. Med minnen kvar av nätter som blev tårar istället för sömn när ingen svarade i telefonen och det kändes som att ens värld rasade sönder och samman vill man absolut inte utsätta dom som man bryr sig om mest för det. Men jag vet att dom kommer att klara sig lika bra som jag gjorde. Man kan klara sig igenom till och med livets svåraste stunder om man bara har en axel att gråta mot och en hand som stöttar en framåt i rätt riktning. Och nu för ett bra avslut vill jag bara passa på att säga tack till alla som funnits för mig och stöttat mig framåt när jag inte sätt den där morgondagen som jag pratade om innan eller inte såg någon mening med livet som jag lever. Jag kommer alltid att stötta er framåt, dela eran börda så att ni inte behöver bära dem ensam, finnas tillgänglig vilken tid på dygnet det än är. Bara för att jag älskar er och bryr mig så sjukt mycket om er så skulle inte orka att se er må så dåligt som man kan göra. Kallar er mina syskon för en anledning, glöm aldrig det! Utan stöttande vänner kommer igen långt så håll era vänner nära och lär er att förlåta och gå vidare.
Rebecca Wiklund Hällström 8C
Med världens kommentarer, krav och skönhets ideal kan en liten ensam människa enkelt tappa bort sig själv medan man är fullt upptagen att räcka till för världen. En tjej ska vara smal som en pinne, ha ett långt platt hår, ha råd med dom senaste och dyraste kläderna, vara ute på fester och samtidigt vara bra i skolan. Om man inte passar in i dom ramarna är man annorlunda och det får man absolut inte vara, eller? En tjej ska vara glad och se bra ut, vara helt perfekt ungefär som Barbie-dockorna som vi lekte med när vi var mindre. Men tittar man under ytan så finns det någonting helt annat där. En liten flicka som tvingar sig själv att hålla sig smal, att träna och försöka hålla sig snygg och tillräckligt för att passa in. Det är inte helt säkert att hon ens kommer ihåg vem hon verkligen är längre, vem hon bakom all push-up, hår förlängning och foundation är. Jag har alltid känt mig annorlunda, ungefär som den fula ankungen bland alla vackra ankungar. Men då vet jag också att jag tillslut har insätt att jag själv är vacker som jag är och att jag inte behöver allt det där spacklet och utmanande sakerna för att vara det precis som den fula ankungen tillslut förstår att hon är en svan. Tack vare det har jag fått se världen ur ett helt annat perspektiv och alla människor som springer runt och försöker att visa upp sig ungefär som ’’Se mig, Hör mig, Förstå mig, Älska mig, Rädda mig’’. Jag vet att livet inte alltid är riktigt vackert men det kommer en morgondag bara man vågar att tänka att det kommer att bli så. Åter till mode och skönhet, det finns så mycket krav på hur man ska se ut och vara så om man inte är det så trycker dom ner en med glåpord och liknande saker. Mobbing. Det beror på hur stark man är som person om man viker sig för tyngden på sina axlar och faller ner i depression eller om man tar lärdom av det och växer sig starkare och starkare utav det. Det kan vara svårt att se sig själv som vacker om allt man fått höra av människor i sin omgivning är att man inte duger, att man är fet, att man är ful, att man är dum i huvudet och liknande meningar. Jag har behövt någon som har funnits vid min sida och som har sett mig i mina svåraste stunder, det är tack vare dessa underbara vänner som jag har klarat mig upp till toppen igen. Men nu börjar jag se att dom får samma symtom som jag och tänker i samma banor som jag en gång gjorde och det oroar mig. Med minnen kvar av nätter som blev tårar istället för sömn när ingen svarade i telefonen och det kändes som att ens värld rasade sönder och samman vill man absolut inte utsätta dom som man bryr sig om mest för det. Men jag vet att dom kommer att klara sig lika bra som jag gjorde. Man kan klara sig igenom till och med livets svåraste stunder om man bara har en axel att gråta mot och en hand som stöttar en framåt i rätt riktning. Och nu för ett bra avslut vill jag bara passa på att säga tack till alla som funnits för mig och stöttat mig framåt när jag inte sätt den där morgondagen som jag pratade om innan eller inte såg någon mening med livet som jag lever. Jag kommer alltid att stötta er framåt, dela eran börda så att ni inte behöver bära dem ensam, finnas tillgänglig vilken tid på dygnet det än är. Bara för att jag älskar er och bryr mig så sjukt mycket om er så skulle inte orka att se er må så dåligt som man kan göra. Kallar er mina syskon för en anledning, glöm aldrig det! Utan stöttande vänner kommer igen långt så håll era vänner nära och lär er att förlåta och gå vidare.
Rebecca Wiklund Hällström 8C
En Förändrande Konsertkväll
Mörkret kom allt närmare och kylan trängde sig på. Det var en sen eftermiddag i slutet av november och förberedelser inför årets höstkonsert var i full gång.
-AJ! Kved Beatrice som bränt sig på plattången för tredje gången på tio minuter.
Hon hade så klart glömt att den fortfarande var påslagen. Hon drog ut sladden ifrån eluttaget och stoppade undan den i första lådan i hennes datorbord. Huden knottrades och hon kom på att hon frös och vände sig om för att leta efter en tröja att ha på sig över hennes svarta linne. Hon vände sig om och kände hur marken försvann under hennes fötter. Hon hade snavat på sin tvätt hög som var full med massor av kläder. Hon suckade djupt, hon var nervös. Hon funderade på om hon borde städa lite innan hon gick, Beatrice rum var ändå rätt smutsigt, nej hon hade inte tid. Beatrice kollade stressigt på klockan, den var halv sju. Ett lugn svepte över henne och hon insåg att hon hade en halvtimma till sitt förfogande kvar. Hon drog ut en randig tröja från garderoben, den fick duga. Hon hade köpt den på H&M bara en vecka tidigare men hon hade redan tröttnat på den. Den var för färgglad för att ha till vardags, inget man skulle ha på sig på en fest eller konsert egentligen heller. Till det tog hon på sig ett par svarta strumpbyxor och blev nöjd med resultatet. Hon satte sig till rätta vid bordet och tog fram sitt smink. Hon skulle vara fin ikväll. Innan hon gick iväg skulle hon kolla sin dator en sista gång för kvällen. Hon hade fått två meddelanden från Emanuel, en kille son hon fått kontakt med tidigare den veckan via en sida på nätet. Dom bytte nummer och hon stängde av datorn. När hon var klar var hon tvungen att gå, hon var då fem minuter försenad till Sanna. Dom skulle följas till konserten och få bra platser trodde dom. Hon små sprang ner för den snö täckta gatan och snöflingorna föll sakta från skyn. Sanna såg sin vän små springa ner för gatan fram mot henne.
–haru hundar efterej elleh nå som jagarej? Frågade Sanna med ironi i rösten.
-nej så klart jag inte har, men assa vi är typ skiiet sena? Sa Beatrice och andades ut med en djup suck.
Dom började gå mot medborgarhuset i centrum, det skulle ta femton minuter att gå dit om dom skyndade sig så mycket dom kunde. Dom var framme vid medborgarhuset tio minuter senare än beräknad tid. Dom kom flåsande in genom dörren där det fem minuter tidigare varit knökfullt med folk. Men konserten skulle inte börja först om en kvart. Dom båda dåsade suckande ner på ett av det lägre trappstegen på vägen till andra våningen. Hon började texta till Emanuel igen, hon började att små le när hon tryckte på skicka och såg symbolen av ett meddelande försvinna från rutan.Sanna som hade märkt att Beatrice varit underlig hela kvällen började fundera mer och mer om det handlade om en kille eller om hennes bästa vän bara var allmänt glad.
-va flinaru åt sunshine? Frågade Sanna.
sen började hon skratta, hennes skratt var hest och väldigt ljust, det avbröts med ännu en liten hostattack. 'Måste sluta röka' tänkte Sanna och tittade åter på sin bästa vän.
-inget..Svarar Beatrice blygt.
Hon hade börjat rodna. Hon kände hur kinderna började hetta till och läpparna drogs upp ännu en gång. Det var uppenbart att hon dolde någonting men Sanna orkade inte lägga näsan i blöt i rädsla för att verka för intresserad. Dom gick in i salen som i vanliga fall,eller i alla fall oftast brukade användas som biograf när dom hade skolbio eller liknande. Nu var det släckt i salen och alla stolar var nästan upptagna, dom hittade 2 platser längst bak bland några mindre barn kanske tio år gamla. Alla tystnade och en man i kavaj började berätta om kvällens program.
-ikväll ä dä många duktiga musiker som spelar.
Alla började aplodera när det första bandet intog scenen och började spela blue sued shoes. Prubliken sjöng med i full halls och Beatrice märkte knappt att hennes telefon hade börjat vibbrera. Hon gick ut och svarade i tellefonen tyst
-tjooh de e Beah vem äreh? Frågade Beatrice som en ren reflex, för van att svara i telefonen tycker hon.
-hej..Va göru?
Det var han, Emanuel. Han ringde. Hennes hjärta började klappa när hon hörde den mörka rösten eka genom luren. Det var tyst en stund tills hon kom på att hon kanske borde svara på hans fråga och at det var därför han inte sa någonting.
-åh eh inge tiiep konsert me deh e ju dött som e kyrkan. sjelv dåe? Sa hon och fnissade till.
Varför blev hon så fnissig? Hon brukade aldrig fnissa så mycket.
-okej, ne ja gör inge spec. Svarade han.
Hans röst, den rösten, den var speciell på något sätt.
-AJ! Kved Beatrice som bränt sig på plattången för tredje gången på tio minuter.
Hon hade så klart glömt att den fortfarande var påslagen. Hon drog ut sladden ifrån eluttaget och stoppade undan den i första lådan i hennes datorbord. Huden knottrades och hon kom på att hon frös och vände sig om för att leta efter en tröja att ha på sig över hennes svarta linne. Hon vände sig om och kände hur marken försvann under hennes fötter. Hon hade snavat på sin tvätt hög som var full med massor av kläder. Hon suckade djupt, hon var nervös. Hon funderade på om hon borde städa lite innan hon gick, Beatrice rum var ändå rätt smutsigt, nej hon hade inte tid. Beatrice kollade stressigt på klockan, den var halv sju. Ett lugn svepte över henne och hon insåg att hon hade en halvtimma till sitt förfogande kvar. Hon drog ut en randig tröja från garderoben, den fick duga. Hon hade köpt den på H&M bara en vecka tidigare men hon hade redan tröttnat på den. Den var för färgglad för att ha till vardags, inget man skulle ha på sig på en fest eller konsert egentligen heller. Till det tog hon på sig ett par svarta strumpbyxor och blev nöjd med resultatet. Hon satte sig till rätta vid bordet och tog fram sitt smink. Hon skulle vara fin ikväll. Innan hon gick iväg skulle hon kolla sin dator en sista gång för kvällen. Hon hade fått två meddelanden från Emanuel, en kille son hon fått kontakt med tidigare den veckan via en sida på nätet. Dom bytte nummer och hon stängde av datorn. När hon var klar var hon tvungen att gå, hon var då fem minuter försenad till Sanna. Dom skulle följas till konserten och få bra platser trodde dom. Hon små sprang ner för den snö täckta gatan och snöflingorna föll sakta från skyn. Sanna såg sin vän små springa ner för gatan fram mot henne.
–haru hundar efterej elleh nå som jagarej? Frågade Sanna med ironi i rösten.
-nej så klart jag inte har, men assa vi är typ skiiet sena? Sa Beatrice och andades ut med en djup suck.
Dom började gå mot medborgarhuset i centrum, det skulle ta femton minuter att gå dit om dom skyndade sig så mycket dom kunde. Dom var framme vid medborgarhuset tio minuter senare än beräknad tid. Dom kom flåsande in genom dörren där det fem minuter tidigare varit knökfullt med folk. Men konserten skulle inte börja först om en kvart. Dom båda dåsade suckande ner på ett av det lägre trappstegen på vägen till andra våningen. Hon började texta till Emanuel igen, hon började att små le när hon tryckte på skicka och såg symbolen av ett meddelande försvinna från rutan.Sanna som hade märkt att Beatrice varit underlig hela kvällen började fundera mer och mer om det handlade om en kille eller om hennes bästa vän bara var allmänt glad.
-va flinaru åt sunshine? Frågade Sanna.
sen började hon skratta, hennes skratt var hest och väldigt ljust, det avbröts med ännu en liten hostattack. 'Måste sluta röka' tänkte Sanna och tittade åter på sin bästa vän.
-inget..Svarar Beatrice blygt.
Hon hade börjat rodna. Hon kände hur kinderna började hetta till och läpparna drogs upp ännu en gång. Det var uppenbart att hon dolde någonting men Sanna orkade inte lägga näsan i blöt i rädsla för att verka för intresserad. Dom gick in i salen som i vanliga fall,eller i alla fall oftast brukade användas som biograf när dom hade skolbio eller liknande. Nu var det släckt i salen och alla stolar var nästan upptagna, dom hittade 2 platser längst bak bland några mindre barn kanske tio år gamla. Alla tystnade och en man i kavaj började berätta om kvällens program.
-ikväll ä dä många duktiga musiker som spelar.
Alla började aplodera när det första bandet intog scenen och började spela blue sued shoes. Prubliken sjöng med i full halls och Beatrice märkte knappt att hennes telefon hade börjat vibbrera. Hon gick ut och svarade i tellefonen tyst
-tjooh de e Beah vem äreh? Frågade Beatrice som en ren reflex, för van att svara i telefonen tycker hon.
-hej..Va göru?
Det var han, Emanuel. Han ringde. Hennes hjärta började klappa när hon hörde den mörka rösten eka genom luren. Det var tyst en stund tills hon kom på att hon kanske borde svara på hans fråga och at det var därför han inte sa någonting.
-åh eh inge tiiep konsert me deh e ju dött som e kyrkan. sjelv dåe? Sa hon och fnissade till.
Varför blev hon så fnissig? Hon brukade aldrig fnissa så mycket.
-okej, ne ja gör inge spec. Svarade han.
Hans röst, den rösten, den var speciell på något sätt.
17 maj 2013
17 maj 2013
Imorgon den 18 maj är det kulturnatta i umeå så dagen kommer att spenderas i stan med alla människor. ska försöka fota mycket och lägga upp imorgon natt när jag är tillbaka hem. kram på er kommer att logga in med telefonen sen och köra vanliga dagens också.. Men just nu har jag so lektion och det är bara jag som är här av de tre som är i min grupp, så har suttit och uppdaterat mitt so uppsats om scientologerna/scientologi.
10 maj 2013
10 maj 2013
Dagens outfit;
Jeans från Rut m.fl
Linne från BIKBOK
Skjorta från Carlings
Jacka från BIKBOK
Mössa från Carlings
Dagens låt;
'Pink-Just give me a reason'
Dagens känsla;
Fjärilar i magen, allmänt lycklig, lugn. För tidigt för att säga riktigt vad det beror på än.
Dagens happenings;
Är just nu på väg till stugan så troligen väntar tacos till middag och fredagsmys framför någon gammal VHS film. Ska fortsätta på min enorma bild också, längre än mig är den nu.
9 maj 2013
6 maj 2013
6 maj 2013
Dagens outfit;
Jeans från GinaTricot
Linne från Rut m.fl
Jacka från BIKBOK
Mössa från Carlings
Dagens känsla;
Har varit allt från nervositet och förtvivlan till lycka och kärlek till huvudvärk och nedstämdhet.
Dagens låt;
'Shorty - Himlen runt hörnet'
Dagens happenings;
Frukost med hela familjen samlad, för ovanlighetens skull.
Nervositet och meningslös väntan innan skolan.
Skola, attackerar Dinah, Thesse och Rebekka med kramar.
Plugga plugga plugg.
Drog ner till byn i 30 min med Julia och Evelina.
Sista lektionen väntar nu innan jag drar hem och slänger på mig hörlurarna och dyker in i min egen lilla bubbla och andas ut.
3 maj 2013
So Arbete Scientologi
Jag ska med två andra ifrån klassen plugga och skriva om nyreligösa rörelser, våran grupp ska göra ett arbete om scientologi.
mina fördjupningsområden;
*utbredning
*livet efter detta
*antal utövare
Antalet utövare; jag kollade upp det tidigare i veckan och det är ca. 500.000 personer som utövar den här religionen.
Utbredning; kollade upp det också, bara sökte på google snabbt på 'scientologi utövare' och kom fram till att det utövas på fler än 29 olika språk och i ungefår 130 länder om man ser över hela världen.
Livet efter detta; enligt scientologi så är det bara kroppen som dör, men själva jaget, själen, dom kallar det 'thetanen', det lever vidare i alla fall. Det går inte att döda om man säger så. När man dör från en kropp så börjar man leva i en nyfödd kropp eller vad man kan säga.
När jag läste det nyss så började jag fundera och kom på att det påminner mig lite om en annan religion, hinduismen. Jag tänkte att hinduismen tror på reinkarnation och att scientologin nämner att jaget/thetanen föds igen, återfödels, reinkarneras så är det som samma sak. Dock är hinduismen inne på att man återföds olika beroende på vad man har gjort i livet, misstag och dåliga saker alltså och det är ett kastsystem. Men det där med återfödelse var i alla fall liknande. vissa sidor jag läser säger att det inte är så men jag läste på scientologi.nu och där stod det om att det var bara kroppen som dog och att thetanen föds som en ny människa i en ny kropp, det är i alla fall enligt mig vad återfödelse betyder, att man föds igen.
Allmänt om scientologi;
*Det är en nyreligiös rörelse
*Alla scientologer ingår inte i scientologikyrkan utan är i den fria zonen.
*Hubbad/skaparen av religionen förklarade det som en "praktisk religiös filosofi"
*De högre lärorna inom scientologi sägs inehålla likheter med G.I Gurdjieffs läror och även en aning av svart magi.
*Många troende säger att Hubbad upptäckt gammal österlänska visdommar och lagt till modern vetenskap med det.
*Enligt scientologerna består människan av tre delar; kropp, själ och sinne.
* Hubbad sa att det finns exakta sekvenser i människans humör som går från -40 till +40 och att deras kurser kunde hjälpa människor högre upp i skalan.
mina fördjupningsområden;
*utbredning
*livet efter detta
*antal utövare
Antalet utövare; jag kollade upp det tidigare i veckan och det är ca. 500.000 personer som utövar den här religionen.
Utbredning; kollade upp det också, bara sökte på google snabbt på 'scientologi utövare' och kom fram till att det utövas på fler än 29 olika språk och i ungefår 130 länder om man ser över hela världen.
Livet efter detta; enligt scientologi så är det bara kroppen som dör, men själva jaget, själen, dom kallar det 'thetanen', det lever vidare i alla fall. Det går inte att döda om man säger så. När man dör från en kropp så börjar man leva i en nyfödd kropp eller vad man kan säga.
När jag läste det nyss så började jag fundera och kom på att det påminner mig lite om en annan religion, hinduismen. Jag tänkte att hinduismen tror på reinkarnation och att scientologin nämner att jaget/thetanen föds igen, återfödels, reinkarneras så är det som samma sak. Dock är hinduismen inne på att man återföds olika beroende på vad man har gjort i livet, misstag och dåliga saker alltså och det är ett kastsystem. Men det där med återfödelse var i alla fall liknande. vissa sidor jag läser säger att det inte är så men jag läste på scientologi.nu och där stod det om att det var bara kroppen som dog och att thetanen föds som en ny människa i en ny kropp, det är i alla fall enligt mig vad återfödelse betyder, att man föds igen.
Allmänt om scientologi;
*Det är en nyreligiös rörelse
*Alla scientologer ingår inte i scientologikyrkan utan är i den fria zonen.
*Hubbad/skaparen av religionen förklarade det som en "praktisk religiös filosofi"
*De högre lärorna inom scientologi sägs inehålla likheter med G.I Gurdjieffs läror och även en aning av svart magi.
*Många troende säger att Hubbad upptäckt gammal österlänska visdommar och lagt till modern vetenskap med det.
*Enligt scientologerna består människan av tre delar; kropp, själ och sinne.
* Hubbad sa att det finns exakta sekvenser i människans humör som går från -40 till +40 och att deras kurser kunde hjälpa människor högre upp i skalan.
2 maj 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)