Det glömmer jag aldrig

Det glömmer jag aldrig


Det jag nu tänker skriva hände inte för så länge sen, 5 år sen ungefär.

Jag hade fått reda på att min familj skulle flytta bort från staden jag hade bott i dom senaste 4 åren. Jag skulle behöva byta skola till skolan där vi skulle flytta, jag skulle behöva träffa nya människor och kanske glömma dom jag då kallade mina vänner. Så under det lovet så träffade jag dom som jag tyckte var viktigast att behålla kontakten med och skapa oförglömliga minnen.



Jag minns fortfarande de svala sommarkvällarna när solen inte riktigt lämnat himmelen än. De lyckliga leendet som sträckte sig från ett öra till det andra och skrattet som bubblade i magen och ekade bland husen. Den välbekanta lukten av nyklippt gräs som liksom stack till i näsan på mig när jag och Jonna sprang över hennes gräsmatta och var fullt upptagna att leka att vi var älvor som skulle rädda världen från det onda. Vi var så uppslukade av leken att vi knappt hörde att hennes pappa sa till oss att komma in för kvällen och att det höll på att bli mörkt. Den kvällen åt vi spagetti och köttfärssås, det kommer jag ihåg för att Jonnas lillebror uttalade ordet ketchup så otroligt gulligt. Istället för ketchup så sa han tetsött. På kvällen så låg jag och Jonna och pratade, jag låg på en madrass bredvid hennes garderob och hon låg i sin säng. Jag tror att båda hade börjat känna att stämningen blev mer och mer sorgsen ju mer vi faktiskt förstod att vi inte kommer att kunna umgås varje dag som vi brukade, vi kanske inte skulle kunna träffas på flera veckor. Så vi satte oss och började bestämma vad vi skulle göra för att göra den här övernattnings helgen till ett minne man inte glömmer i första taget. När vi vaknade av att Jonnas pappa bankade på väggen mitt emot sängen så gick vi ut och satte oss i en gammal koja i skogen. Jag förstår nu varför det inte var bra att vara där, kojan var gjord i trä och inte direkt hållbar så gammal som den var. Jag och Jonna lekte att vi var spökjägare på uppdrag att fånga in ett läskigt spöke som spökade i den gamla kojan. Men efter ett tag så blev vi rätt less på den leken, och Jonna kom på att vi kunde gå och hälsa på en av hennes kompisar som bodde i närheten. Hon sa att jag nog skulle gilla henne för att vi var väldigt lika varandra. Vi gick en bit, eller ja.. Jonna åkte på sin skateboard och jag sprang efter. När vi var framme så knackade Jonna på och frågade om hennes kompis Malin var hemma, Malins mamma sa att det var bara att komma in och Malin var på sitt rum. Dom första minuterna så satt vi bara tysta och tittade runt i rummet, det kändes rätt pirrigt att sitta i ett rum hos någon man aldrig hade träffat förut. Malin hade en smink/makeup docka på en hylla bland massa andra leksaker. Annars var hennes rum inte alls stort, det var bara som en smal gång från sängen till dörren. När vi var på vag hem så var vi tre tjejer vänner alla tre.



Anledningen till att jag kommer ihåg det här är att det var under den här helgen som jag fick lära mig åka skateboard, göra smoothies och lära känna en tjej som idag är den person som är min absolut närmaste vän hittills. Från den dagen i hennes rum och framåt har vi haft kontakten och hon har gett mig minnen för livet. Kunde först inte tänka att den här tjejen kanske kommer vara min vän livet ut eller i flera, flera år. Vi kallade oss ett tag för systrar, för vi tre tjejer kände oss som systrar. Att bråka, busa och vara nära varandra kändes lika naturligt som att solen skulle stiga på morgonen.