Alltså trots att du är, vad är det nu ca 60 mil här ifrån, så lyfter du fram mitt leende utan att egentligen göra någonting alls. Det låter väll barnsligt men alltså det känns som om bandet mellan mig och dig bara vuxit sig starkare med tiden, trots alla idiotiska sakerna jag kan göra och även du kan göra.
Man märker verkligen vilka personer som består och vilka som går och lämnar dig bakom sig. Vissa personer behöver man inte kunna se,röra för att veta att den är den en enorm del av ditt liv och att den kommer att finnas med i dom mörka stunder som livet kan svepa över en. Vill bara skriva ett tack till mina vänner, tack till mina närmaste vänner som jag vet känner igen sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar